ARBETSLIVSKOMPETENS - LIVSKOMPETENS

Efter att, halva mitt yrkesverksamma liv, ha arbetat med behandlande och förebyggande verksamhet inom sluten vård och primärvård, samt undervisat chefer, skyddsombud och vårdpersonal inom Ergonomiområdet, så har jag, under de senaste 20 åren, varit med och utvecklat ergonomiprofessionen inom företagshälsovårdens förvaltning, FHV, i landstinget Gävleborg.

Inom FHV arbetar man såväl på individ-, grupp-, och organisationsnivå, på uppdrag, enligt avtal, mestadels ute hos kunden / på arbetsplatsen.

Som ergonom, inriktad mot arbetsmiljön, har jag specialicerat mig mot - belastningsergonomi, dator- och synergonomi, arbetsteknik / förflyttningsteknik, lokal- och utrustningsfrågor- ofta i samarbete med firmor-, arbetsplatsanalyser, rehabiliterings- och anpassningsärenden samt stresshantering, i teori och praktik.

Inom alla dessa områden är sambandsanalysen en viktig start, för att spåra och klargöra brister och risker i arbetsmiljön relaterade till individens egna upplevelser, samt för att ge förslag till åtgärder. Man ser då till varje människas specifika besvär och behov i just den speciella arbetssituationen,  och följer Arbetsmiljölagens – AML – intention.

[pagebreak]

AML säger att arbetsförhållandena skall anpassas efter varje människas behov, såväl fysiskt som psykiskt och socialt.

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling, AFS 2001:1, Systematiskt arbetsmiljöarbete är ett bra dokument att använda ute på alla arbetsplatser.

Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen slogs, 2001-01-01, ihop till en enhet – Arbetsmiljöverket, och som första ny föreskrift gavs Systematiskt arbetsmiljöarbete -SAM- ut, som en metodanvisning för allt arbetsmiljöarbete.
Alla arbetsplatser med fler än 10 anställda skall dokumentera policyanvisningar och handlingsplaner skriftligt, upprepat varje år.

Jag har arbetat aktivt med SAM, i min egenskap av facklig företrädare för  SACO, i vår egen förvaltnings Medbestämmandegrupp. Vi ville få till stånd våra egna policydokument och handlingsplaner, så att vi skulle vara trovärdiga när vi sedan gick ut till våra kunder och erbjöd att hjälpa dem starta upp sitt Systematiska arbetsmiljöarbete.

Jag har haft både utbildningsinsatser, kurser och genomfört Arbetsplatsanalyser som Ergonomironder, på såväl Försäkringskassans kontor i Västra Gästrikland, som på Hälsocentraler i Gästrikland.
Skatteförvaltningens chefer och skyddsombud i GävleDalaregionen har fått fördjupad Arbetsmiljöutbildning och Skattekontoret i Sandviken genomförde upprepade årliga Ergonomironder enligt sin handlingsplan.
På landstingets ledningskontor i Gävle har jag, på uppdrag av stabschefen, varit adjungerad i deras Medbestämmandegrupp och bl a arbetat löpande med frågor relaterade till deras handlingsplan enligt SAM. Utifrån 2002 och 2003 års handlingsplaner har jag i samarbete med Stabschef Maria Östgren-Forsberg haft ansvar för ergonomifrågornas genomförande och arrangerat föreläsninar och kurser om Stress och Stresshantering. Bland andra bjöds Barbro Bronsberg och Christina Doctare in och deras föreläsningar följdes upp av praktiskt stresshandtering i grupper, med mig som instruktör. Sammtidigt erbjöds personalen Mental träning med Mats Olsson, Villa Harmoni, som ledare. Dessa insatser avspeglade sig i personalens välmående.

Min erfarenhet från alla dessa uppdrag är att om chef och medarbetare kan kommunicera rakt och tydligt i vardagen, och tidigt lyfta upp frågor och oklarheter, och lyssna in varandras åsikter,så kan man undvika mycket energiläkage i verksamheten. Det skapar ett positivare och mer produktivt arbetsklimat där varken sjukfrånvaron eller sjuknärvaron  är oroande hög.

Gemenskapen med arbetskamrater är en välkänd friskfaktor, och positiva tankar och handlingar smittar.

<= till början
[pagebreak]

Mitt fackliga intresse startade, när jag flyttade från Stockholm upp till Sandviken 1971 och blev huvudskyddsombud för SACO i Sandvikens sjukvårdsdistrikt.
Det gav, både i Skyddskommitten och ute på otaliga skyddsronder, en god inblick i alla verksamheter inom hela arbetsmiljöområdet.                        

Som leg. sjukgymnast kunde jag konstatera att det fanns mycket att göra inom området belastningsergonomi. Det var också inom detta område som de flesta tillbud och skador rapporterades till skyddskommitten för diskussion kring åtgärder.

Särskilt uppmärksammades de många anmälningarna om de s k Bär-och Lyftskadorna från vårdpersonal, speciellt från sjukhem och geriatriska avdelningar.
Ofta saknades hjälpmedel, som liftar, glidbrädor,bälten, eller också användes de inte. Personalen tyckte att det gick snabbare att hugga i, ofta ensamma - med risk för allvarliga incidenter.

Min inblick i Metodfrågor väcktes, när jag under 1970-talet undervisade elever på Vårdskolan i Sandviken. Dåvarande instruktioner kring Bär-och Lyftutbildning kändes inte stämma med de uppfattningar kring Förflyttningsteknik som jag förordade och som vi vidareutvecklade, med hjälp av Kurt Durewall, i landstinget Gävleborg.

Durewall Systemets principer bygger på jiu-jitsu-mjuk teknik, där ledord är
- minsta möjliga kraft,
- mjuka grepp,
- utnyttja underlaget,
- undvik att lyfta,
- utnyttja människans naturliga rörelsemönster
- låt patienten medverka,
- använd rörelseenergin, m fl.

Sjukhusdirektör Bibbi Carlsson gav mig och Börje Ersson, ambulansman och utbildad Durewallinstruktör, ansvar för att utvärdera Metodbokens instruktioner kring patientförflyttningar och hjälpmedel, jämfört med genomgång av skonsam förflyttningsteknik, samt användandet av speciella avlastande hjälpmedel.
Första kursen för vårdpersonal förlade vi till Hofors sjukhem, och det var också denna utbildning som jag senare gjorde en utvärdering av, som mitt examensarbete, då jag gick min vidareutbildning på Arbetsmiljöinstitutet i Umeå i slutet av -80-talet.

Då hade jag sedan 1982 redan bytt arbetsplats till Företagshälsovården-FHV- i Gävle-Sandviken, dåvarande Landstingshälsan, och själv som utbildad Durewall-
instruktör haft ansvar för, att tillsammans med Börje Ersson, utbilda personal inom såväl Vårdskola, Vårdhögskola samt olika personalgrupper inom Sjukvården och Hemsjukvården. Denna stora utbildningssatsning inom både landstinget Gävleborg och kommunerna kunde genomföras, tack vare att Centrala arbetsmiljökommitten -CAK- beviljade medel till     Landstingshälsan – i syfte att skapa en enhetlig arbetsmetod  inom såväl vårdutbildningarna som ute i patientsituationerna. Durewall-ombud med särskild kunskap, att hjälpa sina arbetskamrater, fanns på varje avd/arbetställe, inom Sandvikens sjukvårdsdistrikt och dessa fick regelbundet fortbildning av Börje och mig.
Utbildningsinsatser startades också
framgångsrikt inom Hudiksvalls, Bollnäs och Söderhamns sjukvårdsdistrikt,
under
1982 - 86 och pågick  i hela landsinget t o m 1990.
Patienterna upplevde förflyttningarna skonsammare, och de kunde medverka mycket bättre, vilket ju är ett viktigt rehabiliteringstänkande. Låt alltid patienten medverka efter förmåga, är en viktig princip.

När Sandvikens sjukhus lades ner och integrerades med
Länssjukhuset i Gävle, under -90 talets början, föll tyvärr
utbildningsinsatserna i bakgrunden, då man, i Gävle, inte tidigt hade
arbetat på samma förebyggande sätt.  Den personal som en gång lärt sig grunderna, och praktiserat dem i vården, bär alltid tankegångarna vidare. Vi upplevde att utbildningen gav ”ringar på vattnet”.

<= till början
[pagebreak]

Utbildningsinsatser har alltid lockat mig, så när datoriseringen gjorde sitt intåg i landstinget, så blev min nisch – Datorergonomi och synergonomi. Först ut, i början 90-talet var det administratörer och läkarsekreterare som fick utbildning i ”Att arbeta vid Bildskärm”

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling, AFS, 1998:5, är senast vägledande lagtext. Den reviderades för att lyfta in gällande EU-direktiv, och pga de ökande arbetsmiljöproblemen i samband med datorarbete.

Detta engagemang ledde till nära samarbete med vår Skyddsingenjör, Dick Eriksson, Upphandlingsenheten på landstinget Gävleborg, samt Kontorsfirmor och Optiker.
Särskilt vill jag nämna det mångåriga samarbete med Kinnarps VD, Tomas Sjölund och Synsams arbetsmiljöutbildade Optiker Matz Lilliedahl och Sara Heyman Skoglund. Vi har gjort många givande utåtriktade konferenser och utbildningar med visningar, riktade till många olika grupper av arbetstagare. Vi har också tillsammans utvecklat hantering med utprovning, lån och rekommendationer, i syfte att ge bästa service för den enskilde arbetstagaren, och samtidigt spara pengar åt arbetsgivaren. Arbetsglas vid bildskärm är en viktig fråga för flertalet anställda över 40-45 år, och är arbetsgivarens ansvar, enl ovan nämnda föreskrift.

I vågen av sjukskrivna för ”utbrändhet”, sk  Utmattningssyndrom, som ofta leder till mycket långa sjukskrivningar, blev FHV- nuvarande GävleDala Företagshälsa, en av de ledande aktörerna, för att tillsammans med Arbetsgivare, Försäkringskassa, sjukskrivande Läkare, med Personen själv i centrum, skapa riktlinjer för Rehabiliteringen.

Tidigoch samordnad rehabilitering var ledord, och i  detta arbete deltog vi alla med olika professioner inom FHV, som rehab-samordnare. Under åren fram till jag slutade i GLL, deltog jag i aktiva utbildningsinsatser för förvaltningsledningar tillsammans med Dialogförare från Försäkringskassan.
Detta utvecklingsarbete var ett projekt under landstingets ”Halvera plan”, som har som mål att fram till 2008 halvera sjukskrivningstalet i GLL.

Tandvårdsförvaltningen och Primärvården Gästrikland var först ut på plan, och de kunde nöjda konstatera att de grafiskt kunde beskriva hur sjukdagarna minskade.   

När jag steg av min tjänst i GävleDala Företagshälsa, 2003-12-31, hade jag planerat för att omregistrera min vilande firma – Vårdmetodikkonsult/leg sjukgymnast – som jag etablerade 1988, inför att jag skulle arbeta mot Uppsala Universitet, på Sätra Brunn. Under två somrar deltog jag där i utvecklings- och patientarbete med deras Fibromyalgiprojekt. Det var då den förhärskande diagnosen, främst bland kvinnor, som ledde till långa sjukskrivningar och många missförstådda och dåliga möten mellan sjukvården och de drabbade. Fibromyalgi är i högsta grad ett multifaktoriellt syndrom, och det lärde mig mycket av vikten att ta hänsyn till hela människans situation.

Detta holistiska synsätt har förstärkts, hos mig, med åren och genom mina egna livserfarenheter, inte minst i de situationer då jag själv har befunnit mig i patientrollen. Då har jag fått pröva riktigheten i mitt valspråk – ”att man skall bemöta och beröra en annan människa/patient som man själv vill bli bemött och berörd”.
Detta är tyvärr inte självklart, för det berör ju dig hur du själv blir berörd.

Med denna övertygelse har jag sedan snart 10 år varit medlem i Svensk förening för Psykosomatisk Medicin, som  samsas under Paraplyet i Svenska Läkarsällskapets Sektion för Medicinsk Psykologi. Där  möts alla professioner som möter människor, och "förståelse för integration av somatiska åtgärder och psykosociala interventioner förstärks och utvecklas, genom att alla verkar för psykosomatikens intressen, genom ett gemensamt ansvar för en helhetsbedömning och behandling".

<= till början
[pagebreak]

MÄNNISKAN I RÖRELSE och I VILA, är mitt stora intresse, och det har alltid varit grunden för den erfarenhet av utbildningar, som jag valt att delta i, eller själv varit ansvarig för. Vi behöver både lagom belastning, växelvis med pauser bestående av reflexioner och återhämtning.
Mottot – Att lära känna sin egen förmåga – att göra egna val – att skaffa sig egenmakt, är viktiga grundstenar i begreppet LIVSKOMPETENS, enligt Lennart Levi.

I kurser i Stresshantering, eller i uppdrag kring Förändringsarbete i grupp eller organisation, ofta i samarbete med Beteendevetare, har jag lärt ut olika tekniker för aktivitet och återhämtning, som deltagarna sedan själva kunnat plocka ihop till sin egen valda EGENVÅRD.

Andning, Avspänning/Avslappning, Kroppskännedom, Skonsam arbetsteknik, Brain Gym---Smarta rörelser, Vattengymnastik, Stavgång, Stretching, Meditation, Massage, QiGong är exempel på olika tekniker som deltagarna har kunnat välja, att få prova praktiskt och få en teoretisk  bakgrund till. Syftet är att alla skall hitta sin variant av paus-återhämtning- i vardagen och att den känns lustfylld. Då är det lättare att bana en god vana, och goda vanor skall vi värna om.


<= till början

_EDITO_COMEFROM:: G. Vrethem Leg. sjukgym. & ergonom :: : http://www.vrethem.se/modules/edito/content.php?id=3